<3
Ville bara kika in och säga att jag saknar min älskling som är i Kreta en vecka (sen i lördags) och jag saknar honom redan... Boo.. :(
Kärlek
Det har hänt så mycket sen sist, vart ska man börja liksom?
Jag bor numera i Stockholm och jobbar med en webshop, http://sportochfritid.se som är ett dotterbolag till Sport och Fritid på NK. Trivs så himla bra och det är så himla kul att jobba med så underbara kvalitétsvarumärken dagligen. Snart kommer en stor inleverans av Lexington t.ex. och en ny färg på Jocelyn Jacket i färgen Fossil. Ni har säkert sett dessa jackor innan fast i rosa och blå? De tog slut så himla snabbt men är på G in igen iallafall! Vill så gärna införskaffa en själv men är osäker på om de passar mig...
Ni får uppdatera mig också? Vad händer i bloggvärlden? Har knappt läst nån blogg sen 2 år tillbaka!!! JEEZUS.
Och bilder vill ni se va?! Whaaaa, jag hoppas jag kan hålla detta!
LÄNGESEN
Jag tänker lite såhär... Jag är verkligen såååå sugen på att börja blogga igen. Det var längesen jag fick det rycket nu. Sa ju det typ 100ggr när jag flyttade över till Finest att jag skulle bli duktig på att uppdatera men det gick ju aldrig... Finns det några followers på bloglovin' kvar tro? Ser ni mig? Isåfall: Hej. Du är bäst.
Puss
somewhere along in the bitterness
what are words when you really don't mean them
När folk på jobbet kör på som vanligt utan hänsyn till oss som var där när det hände så kommer känslorna upp igen. Dom säger att dom förstår men nej, dom kommer aldrig göra det. Dom var inte där när det hände. Dom var hemma och trodde det var åskan som small. Dom fick aldrig upp tanken i deras huvud att "nu dör jag". Den paniken har dom inte känt och jag vill inte att dom ska låtsas att dom förstår då. Och förlåt, jag skulle sluta prata om detta men det är jobbigt när folk tror att dom vet fast dom inte gör det. "Jag har också varit med om detta, jag vet hur det känns" - ja, du går i samma glassplitter som oss och du går på samma förstörda gator och ser samma syn som oss NU, men du var inte där DÅ, du såg inte det som hände DÅ. Du förstår inte. "Du kan prata med mig" - ja, men vi kommer inte komma någon vart och jag kommer bara må mer dåligt för jag vet att du sitter där och låtsas att du förstår fast du inte gör det. Därför jag hellre pratar med någon som var med mig när det hände. Dom vet. Inte du.
Och jag vet också - jag har haft sån himla tur jämfört med vissa andra och jag uppskattar det, men även om man inte drabbas så mycket som det kan tyckas, så blir det mycket ändå än vad man är van vid. Det är svårt att förklara. Hoppas ni inte ogillar mig för att jag tjatar så mycket om det här men det var svårare än vad jag trodde att ignorera. Man möts av gråtande arbetskollegor i personalrummet som har brytit ihop för att chocken kommit ifatt dom. Man får jobba på dubbelt så mycket för att den personalen vi egentligen skulle vara är bara hälften nu för att de andra varit tvungna att gå hem. En del blir sura och arga för att dom tycker att "dom bara tänker på sig själva" men FÖRSTÅ att det är det man måste få göra nu?! Man kan inte prioritera andra eller jobbet när man mår som man gör. Vi kan inte stå och vara trevliga och försöka låtsas som ingenting när vi måste stå på exakt samma ställe som vi gjorde när det hände. Det är svårt för oss och även om ni aldrig kommer fatta så måste ni lita på oss och ändå förstå att vi är äkta. Vi vill inte må dåligt.
Sen när du säger att du också mår dåligt och inte vill ha en kram för att man bara är en "ny" vän och inte en gammal. Hör du inte ens vad du sitter och säger till mig? Förstår du vilka ord du uttrycker efter allt som hänt? Sårad. Där sitter man och försöker trösta någon när man egentligen behöver trösta varandra och så får man höra ord som trycker ner när man minst av allt behöver det.
Som sagt, du förstår inte, men alla människor reagerar olika, ta hänsyn så går vi igenom detta tillsammans men på olika vägar. Om du förstår vad jag menar.
they say, time heals everything. now we're waiting.
"Varenda tanke som skapats för min skull... TACK!!! Det är förtrollande hur snabbt det blivit så uppstädat här. Jag ska städa upp i mitt huvud lika snabbt. Jag är inte rädd längre. För mig är det en helt vanlig söndag. En helt vanlig söndag i mitt oslo."
Folk vågar redan skratta igen. Och jag skrattar med. Man kan liksom inte gräva ner sig helt. Det finns dom som blivit så mycket värre drabbade. Mina tankar går till dom och framför allt dom som vart drabbade i Utöya samt deras anhöriga. Vilken skräckfilm de varit med om...
Men nu ska allt pågå som vanligt. Frågan är bara hur länge man kan ignorera orsaken till varför man får gå en omväg till och från jobbet i obestämd tid framöver och varför det står militärer längs vägarna som även är prydda på vissa ställen med blommor och tända ljus... Men ja, bloggen ska inte bli "lidande" längre. Jag VILL inte skriva om detta mer. Det är över nu. Dags att gå vidare och fortsätta be för de andra, utanför bloggen.
Vi ses imorgon.
jag lever
Staden som jag berättat om så många gånger förut kommer inte bli sig självt på ett tag. Det ligger i luften. Men nu andas vi och hoppas på en ny dag imorgon där vi kan låtsas att allting är som vanligt. Låtsas att inte se splittret på marken som inte hunnit blivit bortsopat än... Vi klarar det här.
ska jag?
fake
little things
kloka ord
tja
YAY BARA TEXT
Whooopa! Dammar av lite här med ett mini-inlägg. Råkade ut för hackning i tisdags så kunde inte logga in någonstans, inte på facebook, inte på NÅGON av mina emails och det kanske inte låter som en stor grej men det var verkligen något av det värsta jag varit med om. Att någon annan har kontroll över mina mail och kan kolla vad som helst, och göra vad som helst med dem... Personen som hackade ändrade mitt namn på facebook och andra grejer och att gå runt hela dagarna och inte veta vad personen gjorde med mina konton var sjukt jobbigt. Kunde ju inte återställa lösenordet heller eftersom att det blir skickat till mailen och det hade jag ju också förlorat. Bästa, bästa Martin hjälpte mig iallafall att ta tillbaka mina emails så vi mailade Facebook osv och lyckades ta tillbaka det kontot också men det var en lång procedur liksom... Därför jag varit så oaktiv här. Vågar inte logga in på något på min dator än ifall de skulle få tag på alla lösenord igen så därför kan jag bara blogga genom andra datorer än så länge.
Jag och Elvira ska bo i en lägenhet nära centrum i två veckor från och med imorgon så då har jag tillgång till o blogga till ett litet tag framöver iallafall, då kommer alla Parisbilder upp också! :) Så hoppas ni inte är arga eller nåt haha. Dumt att jag skriver så egentligen för det är ju min personliga blogg där jag skriver när jag kan och vill men jag älskar ju mina läsare så måste ju ändå berätta för er liksommmmmmm.
Har även bokat tatueringstid... Ska bli sååå spännande!
Trust is like a piece of paper - once it's crumpled, it can't be perfect again. You can flatten the paper, and try to make it as straight as you want, but it will never be perfect again.
Emotionalitet AF DOOM. Människor utan respekt skulle jag kunna spotta på.
Tillit. Det är ju en rätt viktig grej också. Det är väldigt få människor jag har det för nu förtiden. Kanske en. Möjligtvis två.
moments
jackan <3
hahah o så lilla kalle där också. han gilla mitt linne så kanske ska trycka en t-shirt till honom med samma tryck... utvidga mitt projekt lite grann...
yep
o så får mamma vara med på ett hörn också, bara för att hon laga god tacogratäng idag.
och sen äre lite synd att min lilla minnesvägg ser ut som den gör nu:
men saker förändras, människor förändras, och jag ändrar den efter det. måste fylla på med nya snart... när jag orkar göra det...
hoppas ni får en bra fredagskväll!
tatueringsfunderingar
7 idéer men det ska bara vara en återstående.
varenda en utav dessa betyder mycket för mig på olika sätt.
1. 'Tärningen är kastad' - betyder mycket men är mycket svår att förklara. Men liksom man hör ju nästan - tärningen är kastad - ingenting att förlora ungefär. Bara att tuta o köra för tärningen är redan kastad liksom. Kanske det går bra, kanske dåligt men gjort är gjort och det är så det är liksom.
2. 'Så länge jag andas hoppas jag' - ganska självklart vad den betyder. Lagom djup och stämmer bra in på mig på ett och annat sätt. Mycket personlig.
3. 'Kom ihåg' - minnen är en sak som jag värderar väldigt väldigt högt och det känns så givet att vilja tatuera in "memento". Dock så blir det väldigt kort vilket är jätte synd...?
4. 'Samma natt väntar oss alla' - vi är alla ett. Ungefär. Ni förstår? Inte sådär jätte personlig men känns ändå helt rätt eftersom att den har en mening för "alla" eller hur jag nu ska förklara, haha. Ett plus är också att meningen ser väldigt snygg ut på latin. Tycker ni inte? :D
5. 'Genom svårigheter mot stjärnorna' - Så personlig så jag tänker inte förklara så mycket. Men det är ju fint. Mot stjärnorna liksom. Betydelsen är ju helt enormt touching :')
6. 'Byt ut namnen och sagan handlar om dig' - En utav dom jag känner mest för men också en som jag har väldigt svårt att förklara. Men liksom någonting som någon annan har gjort behöver inte vara omöjligt för en själv. Eller det där lät dumt. Men jag hittar verkligen inga ord som kan förklara denna bra? Men meningen är ju bara sååå häftig. Minus att den nästan är för lång dock...
7. 'Från hjärtat' - eftersom att tatueringen kommer sitta nära hjärtat (under vänster bröst) så känns denna sååå rätt. Det jag gör och någonsin kommer att göra kommer från hjärtat och meningen ger även betydelse till mina nära och kära. Whooaaa.
Varenda en är ju så djupa så jag knappt kan förklara liksom men jag hoppas ni har ett litet hum om hur jag tänker.
MEN EN VIKTIG SAK MÅSTE JAG SÄGA:
Det här med en tatuering är ju en viktig sak. Den kommer liksom sitta på min kropp för alltid och jag kommer alltså utgå HELT ifrån vad JAG känner för till slut. Det är alltså inte någon röstning för det hade bara varit extremt puckat... Men det är kul o veta hur ni tycker och tänker utåt sätt, så om ni orkar får ni gärna förklara vilken ni tycker och sådär!
I'm curious.
Sen så kan jag även tillägga att textstilen inte riktigt kommer se ut så utan kommer att bli lite mer personligfierad av mina söta kineser! Dom är guld.
Hade tänkt att bästa Jessica Norin skulle få designa den först men hon bara klaga på att hon inte va nå duktig så... HAHA, sötis.
KOM IGEN NU VA, ytliga åsikter tack? :D
Man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan
Haha, ja det är lite roligt det här med folks åsikter.
Folk stör sig på olika saker. Och dom personer som en viss person stör sig på - ska den ändra på sig då? Bara för att just den personen stör sig på den? Går ju liksom inte. Man kan inte passa in på allas önskemål hela tiden liksom.
Wellwell, skönt att de flesta höll med i förra inlägget iallafall. Kändes bra med lite medlidande, hoho
Ikväll ska det bli kul också :D:D:D
Kommer bli grymt, huhuhu.
Apropå det måste jag städa.
Ska organisera upp min garderob för den ser ut som SKIT just nu.
Och eeh. Apropå garderober:
Hahah. Älskar min humor.
ARG
ALLTSÅ ÅÅÅÅH!!!!!!!
Vet ni någonting som gör mig så himla arg och irriterad?!?!
Folk som tror att det här med fotografering är en enkel sak och tror att det inte kostar nåt.
Dom liksom FATTAR VERKLIGEN INTE att man lägger ner energi först i själva fotograferingen, när man tar bilderna, SEN måste man ladda in dom i datorn, och där börjar hela redigeringsprocessen vilket tar så sjuuuuukt lång tid så ni anar inte! Seriöst, jag blir så jävla ledsen att folk bara antar att man kan göra det gratis :S VAFAN?!?!?!?!
Som nyligen. Jag fick i uppdrag att fota en student. Det är min kusin så liksom att vara där och fira henne och hålla på är ju någonting man liksom "vill vara med i" och sådär men nu kunde ju inte jag det eftersom att man inte får missa något ögonblick att fota. Helt off var jag och hann knappt prata med någon släkting alls och isolerade mig lite eftersom att man verkligen itne kan missa det där tillfället att ta en bra bild. Kameran uppe hela tiden, byta obektiv, lägga ner i väskan, byta objektiv igen, testa olika inställningar blablablabla. Efter när det blev lite lugnare så sa jag till min kusins mamma att kusinen då skulle få ett redigerat foto utskrivet på ett stort A4 som studentpresent. Jätte kul tyckte hon och sen så liksom... Ja, blablabla. Sen hem, redigera, redigera, redigera. Ett foto tar minst en kvart att redigera och då gör man det inte ens noga. Jag är inte ens klar än utan har massor kvar men ska ju såklart redigera klart dom också.
Sen nu, så ropar denne kusins mamma att hon har en cd skiva med sig så att jag kan lägga över bilderna där och sen "är det klart". Eh... Va? SERIÖST, jag är så arg att jag gråter nästan!!!!!!!!! Hon hade sagt att hon tänkte ersätta mig för att jag fotade men det är liksom bortblåst nu eftersom att hon inte inser hur mycket tid man lägger ner på en fotografering. Jag vet knappt hur jag ska uttrycka mig för jag är liksom... Ne jag vet inte. HÄNDERNA SKAKAR. VaFAN! Liksom har jag slitit såhär mycket utan att jag får ut någonting av det så kan jag lika gärna slänga bilderna. Det skulle ju kvitta för mig liksom. Visst att man kan göra det för hennes skull men det hade vi inte kommit överens om från början och jag skulle ändå inte gått med på det i nuläget eftersom att jag verkligen inte besitter orken för det. Jag har så mycket mer att säga och jag vill gärna förklara mer om hur jag menar men jag klarar inte av det just nu! Är så himla arg och besviken så allt jag skriver på tangentbordet uppfattar jag knappt själv.
Otacksamma jävlar äre. Som tror att man kan fotografera nån och inte ens förstå hur mycket energi och jobb man lägger ner på det totalt. "Men hur lång tid kan det ta egentligen att ta lite bilder och fixa lite??". - JÄVLIGT LÅNG TID!!!!!!! Så kom igen liksom lägg AV!
Sen så finns ju den situationen då en fotograf söker modeller och sånt för att kunna ta bilder till sin portfolio. För sin egen vinning, för att man behöver mer bilder liksom. Men när någon antar att man kan göra det gratis så är det fan inte okej.
Samma som en kompis David som är biljettförsäljare för ÖSK. Bara för att han är det så betyder det inte att han kan ge bort biljetter gratis som vissa av hans kompisar tror? Så seriöst peeeeeople. Tänk lite vafan.
och allt det jag känner under ytan bränner
byxdress från zara och gladiator sandaler från skopunkten
Under så lång tid, kämpa jag så hårt
Att all den kärlek som jag hade faktiskt dog
Det är slut nu, finns ingen kärlek mer, mörkt så långt jag ser
Jag vill ut nu, kan inte stanna kvar, behöver luft nu
