somewhere along in the bitterness

Är så jävla less på allt numera. Känner mig blåst av mina förra lägenhetskompisar, massa rykten går runt bland mina kompisar på jobbet och det känns verkligen som att jag måste kämpa för att inte längta hem till mina fina, riktiga kompisar i Örebro. Missförstå mig inte, det finns guldklimpar här också, men dom märks inte just nu. Några av dom jag var närmast för bara några veckor sen är liksom... borta? Jag orkar inte höra av mig längre och det resulterar i att man inte ses alls. Orkar inte med falskhet. Vill känna att jag behövs och är omtyckt. Ni anar inte hur mycket jag längtar till på fredag/lördag då bästaste Oskar (och förhoppningsvis Malin) kommer hit! NI ANAR INTE!!!!! Så himla skönt att jag iallafall har ett awesome HEM här. Här trivs jag. Jag har den bästa rumskompisen någonsin som jag inte har skrattat med NÅGON så mycket på hur länge som helst. Lägenheten är underbart fin och allting skulle vara tiptop här om det inte hade varit för en situation med de förra lägenhetskompisarna. Känner mig otroligt lurad och det är sjukt jobbigt. Det är det som har blivit roten till det hela. Man kan verkligen inte lita på någon även om man är så jävla säker på vissa personer. Tänker heller inte ursäkta mig för att jag skriver det här i bloggen. Ingen lyssnar ändå så varför skulle folk läsa?

Åh, det låter fruktansvärt.

Känner igen mig lite i allt det där, man får tänka att människor som är fulla av skit behöver man inte ha i sitt liv.

Din blogg är så bra och du verkar vara en skön människa. Hoppas allt löser sig!

:*

du verkar vara otroligt bra lisa. allting kommer bli bra, va stark, och försök strunta i allt snack och alla falska människor, dom är inte värda dig om de håller på så.

Ush vad trist att höra. Jag känner inte dig men genom att läsa lite i din blogg så får jag en stark känsla av att du är en helt underbar människa. Om du verkar vara så underbart genom att bara läsa vad du skriver så då undrar jag fantastisk du är i verkligheten. Det blir bra det lovar jag :)



Som Rocky säger till sin son i Rocky 6:



The world ain't all sunshine and rainbows. It's a mean and nasty place and I don't care how tough you are it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. You, me or nobody is gonna hit as hard as life. But it ain't about how hard you hit. It's about how hard you can get hit and keep moving forward; how much you can take and keep moving forward. That's how winning is done!



Now if you know what you're worth than go out and get what you're worth. But you gotta be willing to take the hits, and not pointing fingers sayin' you ain't what you wanna be because of him or her or anybody! Cowards do that and that ain't you! You're better than that!



Kanske lite töntigt men sant ^^

Sänder dig en massa kramar! <3

Människor är som dem är, det är bara att skita i dem som inte förtjänar dig och gå vidare, du står över dem ändå! :)

<3

<3!!!!

Jag älskar din blogg.

Älskar din stil,ditt hår, hela dig.

Hoppas verkligen inte det gjorde något att jag lånade lite bilder för att tips om dig i min blogg :)



kram på dig

åh lisa, bara av den här texten blir jag så stolt över dig som vågar stå upp för dig själv och skriva exakt vad du vill i bloggen.



och btw, en klassiker;

there comes a point in your life when you realize who matters, who never did, who won't anymore and who always will. so, don't worry about people from your past, there's a reason why they didn't make it to your future.

<3!

Sv: jaa visst är han! hehe.

sen så tycker jag att det är bra att du står på dig! you go go go, låt ingen knäcka dig stumpen!

hoppas det är bra i övrigt, borde fika eller något om du kommer hem snart:) puss på rä!

Det suger att va less på allt & många i ens omgivning, det är skitsvårt att komma ifrån det, men är säker på att dina vänner som kommer på besök kommer lyssna! :)

Du är bäst och klarar allt Lisa, skit i idioterna! miss youu! <3

<3<3